Krax krax

Igår var pappa riktigt riktigt dålig. Han hade över 40 grader feber och låg bara och skakade. Jag var och hälsade på och när mamma sa mitt namn och att jag var där så reagerade han för någon sekund, tittade på mig och log och sedan var han borta igen. Han var helt okontaktbar. Igår natt och i förrigår så fick mamma sova på en madrass på golvet i hans rum för hon vågade inte lämna honom ensam. Idag fick jag ett meddelande från mamma om att han var bättre. Han hade suttit upp själv och ätit i alla fall och grannen hade varit där i nån timme så mamma äntigen kunde ta sig till frissan. Hon har fått boka om flera gånger. Jag tror att jag får ta mig förbi en sväng imorgon också och se hur det är då. Usch! Det var så hemskt igår. Det kändes som om det var slutet som var här, så dålig var han. Jag måste ta reda på vilka regler som gäller för frånvaro från jobbet och liknande vid dödsfall i familjen, om man kan bli sjukskriven eller hur det fungerar. Det kanske låter krasst, men jag vet att när den dagen kommer så kommer jag inte orka ta reda på sånt så det är lika bra att göra det nu. Dessutom så tror jag att jag kanske ska skriva ett testamente. Jag har ju inte så mycket, men ifall något skulle hända mig så är det kanske bra om allt är ordnat.

Jag känner mig som värsta olyckskorpen nu, men det här är mitt sätt att förbereda mig. Jag vet att den här sagan inte har något lyckligt slut och det enda jag kan göra är att förbereda mig och bearbeta vad jag vet ska komma.