Släktskap

Min tyska faster som var på besök hade med sig en del gamla foton, så nu har jag äntligen fått se hur min riktiga farmor såg ut. Hon dog när pappa var liten och farfar gifte om sig med barnflickan. Praktiskt värre. Pappa påstår att jag fått mitt krulliga hår efter hans mor, men det tyckte jag inte direkt. Däremot så var jag otäckt lik min farmors syster Annelise. Hakpartiet och munnen och tänderna var samma. Kort på pappa när han var liten ser ut som om man morfat ihop en bild av min systerson och min bror. Brorsan har fått hakpartiet och näsan och min systerson har fått ögonen och öronen.

Allra mest intressant av alla korten var det på min fars lillebror, han var skitsnygg. Pappa verkar ha avgudat sin bror och skyddade honom från farfar som var aningen knäpp i huvudet av att ha varit ute i kriget. Farfar och granngubben var de enda från sitt kompani med prickskyttar som kom tillbaka levande från Ryssland där de var placerade. Ingen vet riktigt hur de tog sig tillbaka till Tyskland mer än att de verkar ha gått större delen av vägen och tagit sig in via Tjeckoslovakien. De pratade aldrig med någon om vad de hade varit tvungna att göra för att överleva. Fast det var ju inte det saken handlade om utan Klaus den avgudade lillebrodern. Klaus hade ett litet problem, han var bög i efterkrigstidens Tyskland med en galning till far. Till slut blev det för mycket för honom och han hängde sig. Tror han var runt 20 år då och kortet jag såg måste ha varit från den tiden ungefär. Det finns så mycket intressant historia i min släkt. Folk bråkar och pratar inte med varandra på 40 år och sånt. Min ena syster har gjort sig ovän med de andra syskonen, så nu pratar inte de med varandra längre. Det är helt tokigt. Ibland känns det nästan som om det är en sån där släktroman genom flera led och inte min familj. Det finns rätt mycket material där för en rätt så fånig och överdramatisk såpa.