Förra veckan var rätt tuff. Pappa blev riktigt riktigt dålig. Han slutade äta och dricka och han vägrade ta någon form av medicin och körde iväg alla. Han ville inte att någon skulle byta lakan eller ens lägga om hans sår. Vi fick inte vara i rummet. Jag skulle gå in på BF lite och fick upp senaste inskrivna adresser på bokstaven B. Jag upptäckte att mamma varit inne på någon sida och tittat på kistor och det var väldigt jobbigt att se. Vi trodde alla att det här var slutet liksom.
Så i söndags förmiddag när mamma var iväg och handlade så vaknade han upp och frågade när han ätit sist. Han var hungrig. Jag rusade iväg och gjorde lite koppsoppa och en ostsmörgås. Jag blev så virrig att jag försökte ta smör med smörkniven på osten. Tog ett par tag med smörkniven innan jag insåg att det inte var smöret som stod framför mig. När mamma kom hem höll han på att äta och hon blev så glad att hon grät. Sedan lyckades vi baxa upp honom i duschstolen så vi fick duschat honom också. Han är ju inte bra, men det är inte längre så att någon behöver sitta och vaka bredvid hans säng som jag gjorde i lördags. Jag satt liksom och kollade att han andades.
Jag har tillfälligt flyttat "hem". Vet inte hur länge jag ska bo här. Får bli så att jag flyttar hem till mig själv igen när jag känner att det här är stabilt och att han inte blir jättedålig igen. Troligtvis så blir det till kommande helg. Ska göra min debut som helgansvarig för alla kassor, det blir en prövning tror jag. Ska egentligen börja nio, men jag får nog åka dit tidigare så jag hinner med allt. Sedan blir det Universal Poplab med Hanna och Carro om jag orkar.
Friends of the blog, jag längtar efter er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Älskade, älskade vän... Tänker på dig. Hoppas att solen lyser på dig idag... Stor, varm kram - Evelina.
Vad Evelina sa. Vi finns här och saknar dig med, och tänker på dig och din familj. Jättekramar.
Säger som Eve... Finns här. Kramar Ida
Em, det låter toppen att din far delvis har fått aptiten tillbaka. Jag hoppas att framsteget håller i sig. Du är otroligt stark som kan klara av situationen så pass bra som du har gjort och även stöttat din mor.
Det finns knappast något jag kan säga eller göra för att kunna få det att kännas bättre för dig eller din familj. Ser framemot att få komma och hälsa på.. och personligen krama om dig och även få se hur du mår/klarar dig.
*Kramelikram* på Alla hjärtans dag.. tänker på dig!
Skicka en kommentar