Ont

Jag tror att det snart är dags nu. Han är riktigt riktigt dålig och nu sitter det någon och vakar hos honom dygnet runt. Ibland tittar han upp, men det verkar inte som om det är någon där alltid. Förut har han åtminstone kramat med handen om man hållit i den och nickat eller skakat på huvudet, men nu är det knappt att man får någon reaktion alls. Jag har talat om för jobbet att jag inte kommer något mer den här veckan. På ett sätt vill jag gå dit, för då kan jag åtminstone låtsas att allt är normalt, men samtidigt vill jag inte vara där och nås av ett meddelande om att det är slut. Det känns som om hjärtat ska slitas ur kroppen på mig. Det gör så ont. Jag vill bara ställa mig någonstans och skrika högt.