Syskon

Mina halvsystrar var här i helgen. Jag hade fasat rätt mycket inför det. Det kändes bara konstigt och krystat och precis så var det de första timmarna, men sen blev det faktiskt bättre. Kan ju vara att vin och räkor hjälpte en del, särskilt vin. På något sätt känns det ändå rätt bra, nu har jag i alla fall någon kontakt med två av mina systrar. Birgit har ändå varit den som hållit kontakten mest med familjen. Inte med mig direkt, men i alla fall med pappa. Mona började höra av sig det senaste året tror jag och hon var uppe i Värmland i somras. Nu är det bara Sussie som inte hör av sig och Ulf som bara ringer om han behöver pengar. Min familj är nästan värre än Dallas ibland. Jösses vilka intriger och gräl det är.

Det var prat om att Ulf skulle komma hit och ta med sig Ryan. Hade varit kul att träffa dem faktiskt. Mona tyckte att vi skulle gå ut på krogen alla långa syskonen P. Jag kan faktiskt hålla med lite. Sex personer, där den kortaste är typ 180 cm lång. Det hade varit en rolig syn.

Kom precis att tänka på en sak. Undrar hur jag hade varit om jag umgåtts mer med halvsyskonen? Jag definierar mig så mycket med att vara storasyster, fast egentligen är jag ju lillasyster också. Hm... Konstigt det där.

Det kommer att bli en jobbig vecka tror jag. Mycket att ta itu med och pappa ska få strålbehandling. Jag får nog ändra mitt valspråk från "Det löser sig" till "Ta en dag i taget". Jag orkar inget annat just nu. Känns som om jag liksom går på tomgång lite. Jag orkar bara ta mig igenom det som ligger precis framför mig.