Sliten

Jag är så trött så trött så trött... Jag har hamnat i en sån där period när jag inte kan sova på kvällarna fastän jag är ganska trött. Jag somnar bara om jag först hamnar i "komatrötthet". För att kompensera så försover jag mig istället varje morgon, hinner inte äta frukost och blir grinig på jobbet. Idag fick jag stå i korvkiosken större delen av dagen för C hade fått ett njurstensanfall och var hemma. Det var nästan bra att jag fick stå där för det var liksom lagom mycket kundkontakt. "Här har du din korv med bröd. Nästa!". Hade jag stått i kundservice hade det nog inte varit så lyckat.

Nu har jag i alla fall ett bekymmer mindre. Pratet med avdelningsledaren är avklarat och det blev inte så dramatiskt som jag trodde det skulle bli. Tror han kände själv att det inte fungerade. Så nu är frågan om jag hoppar in där om jag lyckas lösa det med jobbet eller om avdelningen blir nedlagd. Det är lite svårt att driva verksamhet med så få barn. Får väl diskuteras på nästa KS. Det blir en spännande historia det.

Vad har jag kvar nu? Dagordning, fixa julavsklutningen, ledarmys i december, en julmarknad, jobb, plugg, träffa vänner som jag vet kommer på besök, försöka stötta min mamma som får ångestanfall när det blir jul, prata med brorsan lite också, träffa andra vänner. Jag vet inte hur jag ska orka. Får väl försöka släppa allt som har med föreningen och jobet och allt annat den här helgen och bara vara ledig. Får se hur det går. Känner mig lite sliten för tillfället. Trött grinig och sliten.