Passion

Det trillar barn ur tomma luften just nu känns det som. Vickan borde ha fått sitt barn nu. Får fråga Anna. Idag ringde mamma för att berätta att kusin Julia har fått en till dotter. En liten Sanja. I förrigår gjorde det mig bara glad. Idag gör det mig lite deppig också. Det är så långt ifrån var jag själv är. Kommer jag dit någon gång? Är det vad jag vill egentligen? Jag tror det, men det kanske bara är den där svenssondrömmen som många går och bär på och inbillar sig att de vill ha. Tror egentligen inte att någon lever det där livet på riktigt. Finns det mäniskor som ärligt kan säga att de är helt lyckliga? Jag tror inte det. Och påstår de det så ljuger de eller är själsligt utfattiga och fantasilösa. Jag tror att människor behöver vilja HA saker för att ständigt få drivkraft framåt. Att vara helt nöjd kan inte vara ett bra tillstånd. Sakna passionen att vilja ha någon/något/uppleva nya saker. Verkar jättedeprimerande.

Jag har tidigare erbjudit L på jobbet att jag skulle kunna lära mig att stänga på kvällen. Jag jobbar ju alltid till 19 och det kan ju vara bra att ha fler som kan så det blir lättare att byta dagar och sånt. Folk blir inte så låsta. Jag hade väl inte tänkt att jag kanske skulle hålla på med redovisning och sånt, men att ställa in kassorna i valvet ska jag väl klara av. Idag frågade L om jag fortfarande var intresserad för det ska tydligen bli lite ändringar. Det ska bli kul. Känns som om jag mer och mer flyter iväg från bibliotekarieyrket och syltar in mig på mitt jobb. På något sätt skulle det vara befriande att bara skita i skolan och jobba heltid. Kunna spara pengar och kanske resa lite och köpa saker jag vill ha utan att ångra det efteråt och känna mig dålig när jag spenderar. Kanske köpa träningskort och träna för Anna. Som det är nu så gör jag ju inte mycket skolarbete ändå. Jag orkar inte. Det är tråkigt och jag känner mig så fruktansvärt omotiverad. Kanske är det lika bra att ge upp. Jag tror att det skulle göra mig gladare. Fast gladast skulle jag nog bli om det blev färdigt på riktigt så jag verkligen kunde lägga det bakom mig. Jag behöver bara hitta passionen för det igen. Lättare sagt än gjort.