Dam i nöd

Det känns mycket bättre den här veckan på jobbet. Än så länge i alla fall. Jag tror att han förstod varför jag exploderade. Vi pratade lite idag och det visade sig att vi satt igår och tänkte på samma sak. Vi ska bygga om lite framför mig och försöka få ut lite saker på hyllorna framför. Jag har gått och mätt med ett gigantiskt måttband idag.

Helgen som var fick jag faktiskt lite ledigt. Gjorde hur många saker som helst, men jag fick oväntat ledigt på fredag och jag var hemma och fixade halva lördagen och på söndag förmiddag. Så mycket ledig tid för mig själv har jag inte haft på hur länge som helst. Lördagen blev det lite röj hemma, tvätt och så bakade jag bullar. Jag och Jenny skulle ju ut i skogen på kvällen för att hälsa på våra grabbar. De hade beställt chips och dip, så det kom vi med och det var väldigt uppskattat. Vanligtvis brukar de där sovplatserna ligga nära någon väg och egentligen gjorde den det den här gången också, men inte var det väg ända fram och vi hade barnvagnen och två hundar med oss. Linneas stackars pappa kom och mötte oss och fick terränkgöra alternativt bära barnvagnen 400m rätt in i skogen. När vi skulle tillbaka hade det blivit rätt så mörkt. Två av grabbarna stannade kvar vid vindskyddet för att de andra skulle hitta tillbaka dit igen, en av dem surrade fast sin pannlampa på en pinne och lyhste vägen för oss, en bar Linnea, en bar och körde barnvagnen och Jenny och jag tog varsin hund. Jag kände mig så omhändertagen. Lite som en damsel in distress som räddades av ett helt gäng stora starka handlingskraftiga män. :) Det var faktiskt en rätt skön känsla även om det någonstans i huvudet protesterar lite. "Jag är lika bra som män och kan klara mig själv" typ. Fast jag gillade det mer än vad jag protesterade emot det. Lärde mig ett och annat om mig själv där ute i skogen.

En annan sak är att jag insett att jag har mina egna Sam och Dean. Som de skulle varit utan demoner då. De är inte bröder, men ser ut som det. En korthårig som tjejerna springer efter, en med lite längre hår som har flickvän sedan ett bra tag. Starka, bredaxlade och långa är de. Den yngre med längre hår är något längre än den äldre. De är förstås blonda båda två så det stämmer inte helt. "Sam" är lite mer pluggig och smart av sig medan "Dean" är mer händig, även om båda två är fixartypen. Tyvärr hade de gärna fått vara ca fem år äldre för att det skulle kännas ok. De är inga 18-åringar, men folk som är yngre än min bror känns ändå lite för unga för mig. Ja det är ju trevligt att titta på dem i alla fall. :p