En jobbig vecka

Jag vaknar kl 6 varje morgon även när jag inte behöver det. Tänkte sova länge idag, men jag var klarvaken vid 6 i alla fall. Låg och tvingade mig att halvslumrade till halv åtta i alla fall. Nu har jag röjt upp i hallen, vardagsrummet och badrummet. sovrummet är kvar. Blommorna är vattnade, tvätten är tvättad och upphängd för tork. All disk är diskad. Vad göra nu? Jo nu ska jag baka bullar och medan degen jäser så ska jag skriva ut alla scoutpapper jag behöver läsa, sortera in böcker i bokhyllan och betala mina räkningar. Kl 16 måste allt detta vara färdigt för då ska jag promenera till Linnea för att kolla hur lång tid det tar och så ska hon, hennes mamma och jag åka ut i skogen och hälsa på hennes pappa, morbror, farbror/gudfar + några grabbar till. De är på hajktävling och vi har lovat att komma med moraliskt stöd och godis. Det var den lediga dagen. Jag skulle egentligen varit med jag också, men det har varit rätt så mycket på senaste tiden, så jag kände att jag behövde ta det lite lugnt i alla fall.

Evelina vet redan vad som hänt den här veckan, men jag tror inte jag berättat det för er andra. Jag har mått rätt dåligt på jobbet, på gränsen till utbrändhet. I tisdags när jag kom till jobbet var det en ny kille som stod bakom kundervicedisken och skulle lära sig jobbet och ingen visste var han kom ifrån. Inte ens kassachefen. Dessutom var han inte från bemanningsföretaget och vi har fått höra att vi inte får ta in andra än dem. Då brast det för mig. Jag var skitförbannad hela dagen och gav honom inte en chans ens. När jag kom hem satte jag mig vid datorn och skrev ett brev till min chef om hur jag kände och alla saker jag tyckte var fel. Det blev tre sidor långt. dagen efter lämnade jag det i hans fack och så var det bara att vänta på att bli inkallad på kontoret vilket hände strax efter lunch. Han började med att lämna över ett brev tillbaka där han skrev vad han tyckte och sedan pratade vi. Länge. Vi såg väldigt olika på vissa saker och en del saker jag skrivit sårade och upprörde honom väldig mycket, men när jag fick höra hans sida så kunde jag se att jag inte i alla fall hade haft helt rätt i det jag skrivit. Jag hade under dagen försökt vara trevlig mot nye killen och upptäckte att han var väldigt blyg, men faktiskt inte var så tokig på jobbet. Chefen och jag kom överens om att det råder brist på kommunikation och information förmedlas inte. Han ska försöka bli bättre på att informera och jag ska jobba på att inte ta åt mig av folks skitsnack mot varandra och försöka förändra inifrån.

Nu när jag skäppt ut all ilska som jag burit inom mig i ett halvår så känns det på något som en lättnad men lite tomt, men det gör också att jag kan se saker lite tydligare. All ilska beror inte på jobbet utan på att jag aldrig känner mig ledig. Det beror på skola, scouting och att jag oroar mig för min mamma. Hon är så ensam och jag hinner inte med att hjälpa henne så mycket som jag vill. All stress gjorde att jag finally snapped. Jag har i alla fall lärt mig en läxa. Jag kan inte lita på alla på jobbet för nu har jag fått reda på saker som ger mig en annan bild. Jag har också lärt mig att jag faktiskt kan gå till min chef och gnälla av mig. Det är ok att lätta på trycket och inte hålla allt inom mig. Då blir det så här. Jag har funderat rätt mycket igår och idag och jag ska försöka göra ett uppföljningssamtal med chefen för att förtydliga en del. Sedan ska vi ha personalutvecklingssamtal snart och då ska jag ta upp saker med personalchefen och försöka att hitta lösningar på problemen. Vara konstruktiv istället för att gnälla. Jag hoppas verkligen att det kommer bli bättre.