Dagen då hösten kom

Idag har jag lunchat med min favorittjej. Tyvärr, det är ingen av er. Hon läser inte ens den här bloggen. Faktum är att hon kan inte läsa än. Inte prata heller för den delen. Jag lunchade med Linnea och Jenny idag. "Åh nej! Nu börjar hon om den där ungen igen!" Börjar? Har jag någonsin slutat? :p

Det var i alla fall trevligt. Var på en thai-resturang och åt lunchbuffé. Linnea åt på ett gosedjur som jag hävdade var en sorts fisk. Den såg mycket märklig ut i alla fall. Linneas nya färdigheter är att kunna vända sig från rygg till mage och att kunna sitta upp i en barnstol. Man får passa henne lite för efter ett tag kan hon bli trött och då far hon framåt och slår pannan i bordskanten. När vi gick in på resturangen var det lite mulet men ändå ganska varmt. När vi gick ut igen så hade hösten kommit, duggregn och kallt i luften.

Jag träffade Jennys bror lite också. Det var faktiskt skönt att se honom. Jag kör med den stackars grabben och retar honom hela tiden. Jag tror att han tycker att jag är rätt jobbig. Jag har försökt att låta bli men det är jättesvårt. Han är hemma en vecka på permission. Inte från fängelset utan från Afghanistan där han åkor runt och leker soldat. Ja leker är väl fel ord, det är väl rätt mycket på allvar. Fick höra att han har två st sju kilo tunga keramikplattor insydda i sin skyddsväst och han går runt med ett antal vapen där. Jag ville fråga om han sett något riktigt farligt och samtidigt vill jag inte veta. Jag vill inte att något ska hända honom. Kan ju inte göra så mycket åt saken. Han gör som han vill och åker dit han vill och jag får väl finna mig i att sitta hemma och oroa mig. Till jul är hans tjänstgöring slut och då får vi se om han stannar i Sverige eller om han får för sig att åka någon annanstans.