Löften

Solen skiner och jag sitter inne och tvättar och diskar. Ja, snart ska jag diska i alla fall. Jag lovar. :) Efter det ska jag dra in till stan och leta morsdagspresent. Jag har lite idéer på gång, så jag får se hur det blir. Eventuellt ska jag lyxa till det och äta soppa på Steinbrenner&Nyberg också. Det är helt fantastiskt där. Jättegod soppa och massor med olika sorters bröd. Efter det så ingår det tårtbuffé. Det är bara att äta precis hur mycket man vill. Mm... Lite får jag ju trösta mig med när jag blir kvar här i Göteborg när folk jag tycker om träffas på annat håll, men det är ok. Alla kan inte vara med jämt. På lördag efter jobbet ska jag hem till Eva och titta på Eurovision Song Contest och på söndag ska jag träffa mamsen, så jag har fullt upp ändå.

I förrigår så fick min barndomskamrat Marianne en liten son. En Arvid. Det är både roligt och lite jobbigt. Jag kan störa mig på den där familjen ibland. Alla är jättetrevliga och jättesnälla och sååå fantastiskt välordnade. De är tre barn och alla har de hittat någon, köpt hus och skaffat barn. Jag får lite ångest för att inte jag har det där. Min familj är inte en sådan som träffas allihop vid högtider och umgås och jag kan sakna det ibland. Fast det verkar lite jobbigt också.

Igår hade jag en konversation med Per på msn som började lite märkligt. Det första han sa var nämligen "Hej! Är du döpt?". Han och Jenny hade fått hem papper om dop och sånt och de satt och funderade på saken och på vilka som de skulle tänka sig vilja ha som faddrar. Jag var en av kandiidaterna. Jag vill vill vill så gärna vara Linneas fadder. Det som gjorde att jag blev lite fundersam var det här med att lova att uppfostra henne i kristen tro osv. Jag är väldigt icke-troende och har varit det så länge jag kan minnas, typ från fem års ålder i alla fall och jag har väldigt svårt att lova något som jag sedan inte gör. Har jag lovat att jag ska göra något så gör jag det också. Visst kan jag glömma bort saker, men det här med att hålla det man lovar är väldigt viktigt för mig. Jag har pratat med lite folk om det här igår och med mamma idag och alla har sagt att det är ju bara en gammaldags formulering som inget betyder egentligen och Per sa att bara jag lovar att övertala henne att bli scout så duger det för honom, men för mig har ord betydelse. Jag får ta och fundera på saken, men jag vill som sagt väldigt gärna liksom "ha papper på" att jag är en del av hennes liv. Jag kanske aldrig får några egna barn och då är hon det närmsta ett barn jag kommer få.

Nej, nu kallar tvättmaskinen på mig igen. Tjingeling!