Nu fuskar jag lite. Det här skrev jag på BF, men jag kände att jag ville skriva det här också, så jag har klippt och klistrat lite.
Jag sorterade in lite nyinköpta böcker i bokhyllan, som för övrigt nu är full, och jag hittade den här, Storlek 37 av Denise Rudeberg. Jag kan inte komma på att jag köpt den, så det måste vara en av alla de där böcker som folk ger mig. Det låter kanske konstigt, men jag gillar inte att få böcker i present och folk tycker alltid att det är en så himla bra idé. De letar reda på någon bok som fått väldgt bra kritik och helst nått pris också. Det slutar nästan alltid med att jag inte läser den där boken jag fått för jag tycker den verkar tråkig. Jag läser hellre en massa tramsiga böcker som jag valt ut själv. Nu insåg jag att jag precis köpt en bok av Rudeberg alldeles själv, så den jag hade i hyllan kanske inte var så tokig ändå. Det var den inte. Det var precis en sån tramsbok som jag brukar läsa fast i svensk tappning. Vanligtvis utspelar sig mina tramsromaner i New York eller London. Den här handlade till stor del om Stockholm, även om det faktiskt var en del NY inblandat också. Uppfriskande att läsa om ställen man faktiskt känner till lite, även om jag inte kan Stockholm sådär jättebra. Väldigt lättläst bok som jag plöjde mig igenom på ett par timmar bara, men den var som resten i den genren, en förströelse. Varken mer eller mindre.
Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag inte läser mer "seriös" litteratur. Det känns som något jag verkligen borde göra, men jag orkar liksom inte. Jag behöver fly undan i något som inte har det minsta med min väld att göra och jag kan känna att det kanske också är ett oksätt. Då har läsningen ett annat syfte än att jag ska lära mig något eller att jag ska börja tänka och fundera över saker, vilket ju också är viktigt såklart, men det är en helt annan sida av läsning. Visst borde jag kunna hitta något som kombinerar de båda funktionerna och ibland så hittar jag en sån bok, men oftast så blir det inte så. Jag känner mig så kluven inför läsning. Jag tycker inte ens att alla måste läsa böcker (=skönlitteratur) som de flesta bokälskande människor tycker. Huvudsaken är väl att man hittar något sätt att utvekla sina tankar på och som gör att man tar in information och influenser utifrån. Om det kommer från film, tv eller bara genom samtal med andra människor spelar mindre roll, bara man utvecklas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar