Ett liten låga i mörkret

Idag är det en bättre dag. Igår också. Läkaren sa i tisdags att det skulle sättas in ett dränage. Om pappa hade ett sådant så kunde han få vara hemma och få hjälp av hemsjukvården istället. Vi började hoppas. Sedan itorsdags eftermiddag hade pappa frågat varför de inte satt in ett dränage än och fick svaret att det var lågprioriterat. Min mamma höll på att bryta ihop helt. Sedan igår så ringde jag henne för att höra hur det var. Hon hade blivit förbannad och skällt ut läkarna och personalen på sjukhuset med följden att de satt in ett dränage och när jag ringde var de precis på väg hem med sjuktransport. Allt som jag hållit inom mig de senaste dagarna släppte och jag var tvungen att sätta mig en stund i omklädningsrummet på jobbet och gråta lite. Alla barriärer liksom brast för mig. Så idag och igår eftermiddag har jag gått runt och sjungit julsånger och varit oförskämt pepp. Alltså det är ju inte på långa vägar bra, men jag vet att han mår mycket bättre av att få vara hemma och det underlättar för min mamma också. Jag har äntligen hittat lite julstämning.