Jag har sålt min själ

I onsdags knackade jag på chefens dörr för jag hade ett par frågor. Då ville han prata med mig om ett par saker med stängd dörr. Han bad mig ärligt att säga hur jag upplever att det blivit nu när han som är ansvarig på min lilla avdelning kommit tillbaka och jag talade om det. Jag känner det som att han bråkar i onödan med kunderna över småsaker och tar konstiga beslut. Han kör med dubbla budskap för först säger han en sak och när jag gör som han sagt så är det plötsligt inte bra. Han säger att jag ska ta egna beslut, men kritiserar allt jag gör och jag känner mig som ett litet barn som blir uppläxat varje dag. Han gnäller på onödiga saker bara för att markera att det är han som bestämmer. Min chef talade om att det halvår som den avdelningsansvarige varit borta hade det inte kommit ett enda klagomål från kunder och förut kommet det ett par mail i veckan. Sista kvartalet hade procenten reklamationer sjunkit och det har det aldrig gjort förut och vi hade fått beröm från huvudkontoret för att det nu är mer ordning och reda på de dokument och liknande vi skickar in. Chefen upplevde det också som mer ordning bakom disken och att folk har mer koll nu. Jag fick helt enkelt en stor hög beröm. Så kom twisten. Chefen vill flytta på den avdelningsansvarige och istället skapa ett litet team med mig, en tjej som är mammaledig just nu men kommer tillbaka i februari och en ny kille som jobbat hos oss ett par månader som kan den tekniska biten. Vi skulle alla få ett antal ansvarsområden inom samma avdelning. Vi skulle få ordentlig utbildning och det känns som att det skulle satsas ordentligt på oss.

Så vad är problemet? Jag har precis avslutat min utbildning och börjat söka andra jobb. Jag vill ju egentligen arbeta inom det jag utblidat mig till. Mentalt sett har jag varit på väg därifrån ett bra tag. Min chef ville att om jag tackade ja så skulle jag lova att stanna minst ett år framöver. Konkurrensen är så hög om de få jobb som finns inom biblioteksvärlden att jag troligtvis inte kommer få något annat jobb det närmsta året, men tänk om jag får det ändå? Om jag tackar nej och inte får ett annat jobb så är jag kvar där och vet att jag kommer få uppgifter jag inte vill ha och jag kommer inte ha någon möjlighet att påverka min situation. Jag vill ju ändå förbättra stället jag jobbar på. Samtidigt så har jag gått och oroat mig och kännt att jobbet är rätt ruttet senaste tiden. Ni har nog hört mig gnälla rätt mycket. Å andra sidan, när jag vet att det är jag som bestämmer så är det mycket lättare att göra det och jag har möjlighet att påverka min situation. Visst, det kan bli fel ibland, men jag behöver ingen som påpekar minsta fel jag gör. Ett annat plus är att om jag förbinder mig att jobba i ett år så vet jag att jag kan ta semester i november när jag tänkt resa till Nya Zeeland och jag kan planera framtiden på ett bättre sätt. Chefen gav mig ett par dagar att fundera på saken. Jag har vänt och vridit på det hela helgen och i natt låg jag och grubblade. I morse hade jag nästan bestämt mig för att ändå tacka nej, men så funderade jag lite till och bestämde mig för att tacka ja. So it is done. Jag har sålt min själ för ett år. Fast med en brasklapp. Om jag får bibliotekariejobbet jag sökt så tänker jag ta det. Chefen vill att jag kan meddela honom om jag fått det senast 10 januari, så jag hoppas att de behandlar ansökningarna snabbt. Min gamla gymnasiebibliotekarie jobbar på stället jag sökt om en tjänst på. Jag undrar om hon kommer ihåg mig? Eventuellt ska jag försöka ta mig dit på tisdag och prata med henne. Hon kanske kan påverka det hela lite.

Jag ställde en del krav när jag pratade med min chef. Jag vill ha huvudansvaret och jag talade om för honom vad ingångslönen för en bibliotekarie är. Säger jag ja till honom så säger jag samtidigt nej till potentiella högre inkomster och jag vill därför ha högre lön. Som det verkar får jag nog ett ansvarstillägg ovanpå den vanliga lönen, inte så att jag kommer upp i bibliotekarielön, men lite mer än jag har nu blir det. Jag har vänt och vridit på det från alla håll och kanter och det är verkligen en chans, men samtidigt är det här inte min dröm. Genom detta skjuter jag upp mitt liv med ett år till. Ni skulle sett plus- och minuslistan jag gjorde. Den var rätt omfattande och både hjälpte och gjorde det svårare. Just nu undrar jag vad jag gett mig in på. Jag kommer göra mig ovän med en del i personalen. Förhoppningsvis kommer ändå några fortsätta tycka om mig. Det kommer bli en jobbig början på året, men jag hoppas att det är värt det. Jag känner mig som Judas och Brutus på en och samma gång. riktigt som att jag hugger kniven i ryggen på min kollega. Dags att ta några fler klunkar på mitt vin och göra lite knäck.

/E