Bouppteckning

Det har varit en helt bisarr dag. Idag var det bouppteckning efter min far och alla mina syskon var kallade. M hade sagt att hon skulle komma. Det gjorde hon inte. Däremot kom S och henne har jag inte sett sedan 1997. Hon har hamnat i bråk med de andra och de har inte pratat på två år. Nu ville M att en gammal sak skulle tas upp i bouppteckningen rörande S vilket vi egentligen inte ville för det var länge sedan och inget vi bryr oss om. Sedan så dök M inte ens upp och det blev ju jättekonstigt. Efter det där mötet på advokatbyrån så promenerade vi upp till Avenyn där deras hotell låg och så skildes vi åt. 45 minuter inne på ett advokatkontro plus en promenad på 20 minuter, det är allt jag träffat min syster S de senaste 11 åren. Det känns bara fördjävligt.

Dessutom så trodde både jag och mamma att nu skulle det vara över, men så är det inte. De har rätt att bestrida testamentet inom 6 månader så först 17 december kan vi vara säkra på att inte någon ska komma och bråka. 6 hela månader till av att oroa sig för tjafs och bråk. Hur fan ska vi orka?

Ulrica drog iväg mig till stallet idag för att jag skulle komma bort lite. Det hjälpte väl då, men nu mår jag lika kasst igen. Jag har inte den minsta lust att fylla år imorgon. Inte alls. Det enda jag ska göra är att se på fotboll hemma hos mamma tillsammans med Ulrica och Anna. Jag orkar inte riktigt med folk.