Krasch, bom, bang!

Det har hänt en del på bara några veckor. När jag skrev senast så mådde jag jättebra och var sådär löjligt lycklig som nykära människor kan bli. Två veckor senare började känslan av att vi kanske inte hade något gemensamt och att allt var för komplicerat smyga på mig. När jag började ifrågasätta vårt förhållande så började jag falla in i gamla mönster och känslor. Insikten att förälskelsen bara lagt sig som ett skal utanpå alla mina andra inte så trevliga känslor blev en rätt stor chock och jag kraschade fullständigt. Jag stängde ute den här stackars killen och vägrade prata med honom. Hjärnsmältan hände fullt ut på en fredag och jag pratade väl egentligen inte med någon alls förrän på måndag kväll då min mamma fick komma och hämta mig efter scoutmötet. Till och med mina barn hade frågat varför jag såg så trött ut. Efter att ha pratat med mamma och Pontus kom vi överens om att jag skulle gå till en läkare. Pontus följde mig till vårdcentralen på onsdagen. de tog lite prover och jag går nu på medicin. En låg dos sömnmedicin som även är antidepressiv. Vet inte om det hjälper. Jag får i alla fall inte utbrott just nu och börjar inte gråta för minsta sak. Sover gör jag ännu sämre än förut och går runt och är jättetrött hela dagarna. Jag har i alla fall pratat med P och har fått honom att fatta att jag inte alls vill göra slut, men att jag behöver ta saker i ett lite lugnare tempo just nu. Han skolkade lite från jobbet i måndags och vi spenderade nästan hela dagen tillsammans. Det var skönt att bara få vara tillsammans och vara.

Imorgon ska jag låna min ömma moders bil, köra runt som en galning och göra ärenden. Köpa julgran, fixa julklappar osv. Kanske får kompisbesök imorgon kväll också, så det blir nog bra. Julen blir hemma med mor, bror, kanske moster och kusin och Pontus kompis. P ska åka bort över jul och nyår, så honom får jag nog inte se förrän nästa år. Jag hoppas verkligen att det äe medicinen som hjälper och inte att vi är "sams" igen och förälskelsehormoner som gör att jag mår bättre igen. Då kommer ju allt det jobbiga ploppa fram igen så fort den här första fasen går över.