Old yeller

Det är en del unga människor på mitt jobb 20-23 år ungefär och när jag talar om hur rysligt gammal jag är så reagerar de oftast med "Oj det trodde jag inte. Jag trodde att du var..." och så kommer det en siffra mellan 23 och 26. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför det där. Jag kan ju å ena sidan tolka det som att jag ser yngre ut än vad jag är. Å andra sidan så betyder det kanske också att jag är lite för barnslig för min ålder. Tredje tolkningen är att de små liven tror att livet tar slut när man är 30 för då ska man ha gjort så mycket. De kan inte tänka sig att man kan var så gammal egentligen. 30 år är ju en fot i graven. Ulrica undrade om jag åldersnojade och jag sa att det gjorde jag inte, men det gör jag nog lite ändå. Jag måste hela tiden tala om för folk att jag fyller 30 år. Kanske söker jag bekräftelse på att jag inte verkar vara så gammal. Men 30 år ÄR inte så gammalt. Fast när jag är med folk från jobbet så känner jag mig gammal. Jag kan saker de inte kan och de tycker att jag är hur allmänbildad som helst för att jag kan lösa korsord. Inte så konstigt om man verkar kunna saker när man faktiskt såg Berlinmurens fall på tv och inte bara läst om det i skolan. En del av mina arbetskamrater var knappt födda när det hände. Jag måste skaffa mig ett jobb där jag får vara den unga medarbetaren.