Igår var jag jätteglad, helt utan anledning. Idag är jag depp utan anledning. Känner mig som värdens sämsta scoutledare. Barnen har det nog ok, men föräldrarna mste tycka att jag är den virrigaste scoutedaren i mannaminne. Som att jag inte har någon koll alls. Jaja, inte mycket att göra åt nu. Mitt kylskåp är knäppt också. Jag sänkte ner det till 4 (av max 5) för att inte grönskerna ska frysa i grönsakslådan och när jag skulle hälla upp mjölk som gick ut igår så hade den surnat och blivit klumpar. Det brukar inte hända med en dag gammal mjölk. Undrar om det är dags att köpa ny kyl och frys. Den är tio år gammal. De kanske inte håller mer än så längre? Tänk att efter sommaren har jag bott här i tio år. Det är rätt konstigt. Och lite tragiskt för det var inte tanken. Nu skulle jag ha ett "riktigt" jobb och vara på väg mot att flytta till ett hus var det tänkt. Istället sitter jag på samma plats som jag gjorde när jag var 20 år. Jag känner mig inte alls inombords som den där 20-åringen. Ser definitivt inte ut som henne heller längre upptäckte jag när jag tittade på lite gamla kort. Missförstå mig inte. Jag VILL INTE vara henne, jag undrar bara hur jag blev så här?
Det är massor med snö ute och jag har lite ont i ryggen, kan det vara snöskott? :p I förrgår var jag hos mamma och skottade snö från grannens uterum och farstutak. Vi var rädda att de skulle rasa in av tyngden. Skottade vårt eget farstutak också för den delen. Det hänger jättelånga istappar från takrännorna. Väldigt vackert var det. Har varit ganska skönt att vara hemma när alla andra försökt ta sig till jobbet i snöstormen. Var väl inte riktigt lika skönt att ligga hemma och kräkas och ha feber förstås.
Nähäpp, nu känner jag att jag muntrat upp mig lite genom att tänka på er, så nu orkar jag nog ta tag i dagen lite. Tvätta klart, planera dagens scoutmöte, sortera papper (har sagt det varje dag i en vecka nu, suck!) städa under vardagsrumsbordet, kanske rengöra vattenlåset under handfatet för det rinner dåligt tycker jag. Finns visst alltid saker och göra.
/E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jadu, sånt där har jag frågat mig själv också... Blev ju kvar i Tranås i 8 år fast det var tänkt som nåt tillfälligt. Men vill du ha en förändring så jobba på det :) Var vill du vara i livet om 10 år till?
Har inte haft tid att läsa era bloggar på flera veckor.. har nu hunnit läsa ikapp din. Det är inte lätt det där med jobb och att få råd att byta jobb när det är så svårt att hitta något annat.. känns ganska så poänglöst.
Det ända jag kan säga är att jag tror att du också skulle må bra av en riktig 'kullerbytta' som skakar om allting. Annars är det lätt att gå i samma hjulspår hela tiden. Ungefär såsom jag har haft det i så många år..
Jag säger inte att det jag gjorde var det allra bästa, men det ryckte loss mig från en tillvaro som jag kände var ett stort ankare runt mitt liv och med det sjönk jag bara djupare och djupare ner i intet, utan att riktigt kunna göra något åt situationen.
Kanske du skulle titta på något utomlands också.. Vad som helst för att få en förändring i tillvaron. Du kan hyra ut din lgh i ett år i andrahand enligt lag, om du inte har skrivit på ett kontrakt att du frånsäger dig den rättigheten. Komma iväg, se dig om, träffa nya människor, hitta på saker som du i normala fall inte brukar göra...
Visst känns det svårt att bara lämna allt, men det är inte för evigt och det finns kvar när du kommer tillbaka.. med ny energi att ta itu med livet igen.
Skicka en kommentar