Tillbaka på ruta ett

Ja eller nästan. Det känns så i alla fall. Examinatorn sa att han ville var snäll och låta oss gå upp eftersom det var sista tillfället för terminen men att vår uppsats hade en del brister. Jag vet det, men eftersom han lät oss gå upp med den så förutsatte jag att de inte skulle vara så mycket kompletteringar som det var. Jag blev jättebesviken. Om den nu var så kass så hade det varit bättre att inte låta oss gå upp alls. Nu hade jag förhoppningar om att vara klar med det här innan midsommar och det verkar vara kört med alla de ändringar vi måste göra. Jag visste att vi skulle behöva fixa till en del saker, men inte att det var så mycket. Jag är ledsen och arg för att han fick mig att hoppas och se ett slut på det här och nu står jag mitt i skiten igen.