Glad

Hejsan svejsan! Idag är jag glad. Jag är inne på min tredje glada dag på raken och det känns lite märkligt att vara så här uppåt. I fredags var jag ledsen för så satt jag och tittade på min U2-dvder och då börjar jag alltid gråta. Fånigt va? Precis när min pappa dött så kunde jag inte lyssna på en enda U2-låt, för på något sätt handlade alla texter om mig och hur mycket jag saknade honom. Det är klart att Bono inte sitter och skriver låtar till mig som handlar om mitt liv, men jag läste in saker i dem som jag aldrig gjort förut. Det var först efter sommaren som jag kunde börja lyssan lite igen och nu går de flesta låtar bra. Jag brukar hoppa över Miracle Drug och jag vill hoppa över With Or Without You men jag kan inte, så då sitter jag där och snyftar. WOWY definierar mig, WOWY är soundtracket till mitt liv. Det verkar alltid finnas en U2-låt som passar in på mig. Innan den här så var det Stuck In A Moment You Cant Get Out Of, för det var så jag kände då. Jag väntar med spänning på nästa album för att se om det finns något nytt livssoundtrack där. Förhoppningsvis kommer det nytt album till våren eller sommaren. De har börjat om ett par gånger med inspelningarna för att de inte var nöjda, så jag hoppas verkligen att det blir bra.

Hur som helst är jag glad idag. Nu ska jag stryka lite så jag kan sätta upp julgardinerna i vardagsrummet. Imorgon ska jag fortsätta julstäda lite efter jobbet. Jag hr hysteriskt mycket att göra den här veckan för det är scoutkårens julmarknad på söndag. Jag är inte ens inblandad och ändå blir det så här mycket. Skillnaden mot andra år är att jag inte är fullständigt sönderstressad och har svårt att sova. Det kanske är därför jag är så glad. Mitt undermedvetna försöker tala om för mig att jag gjorde ett bra val. Trappat ner och tagit det lite lugnt ett tag, umgåtts med vänner och sluppit krav. Tror det har varit bra för mig. Fast jag börjar längta tillbaka. Jag ska lite försiktigt kolla vilken veckodag som miniorerna har möte och om ledaren jag ogillar verkligen ska sluta. Om allt stämmer ihop med mitt jobbschema, så ska jag nog börja som ledare på minior igen. För sisådär 10 år sedan när jag var miniorledare sist så gick jag hem med huvudvärk varje möte för det var så jobbigt med allt stoj. Jag känner att jag vuxit upp rätt så mycket på 10 år och förhoppningsvis klarar jag av det bättre. Men allt beror ju på om scheman osv passar ihop.